"Du är bög" spottade hon ur sig "fikus, gay, HO-MO-SEX-U-ELL. Du är äcklig" Jag kan inte vara bög tänkte jag, även om jag nu hade lust att säga att jag var det bara för att få tyst på henne, få henne att sluta använda det som ett skällsord. "Varför är jag äcklig?" frågade jag istället och la i huvudet till "min älskade underbara Eli för dig vill jag vara allt- allt annat än äcklig". "Jo, du ser inte på mig som alla andra gör, inte sådär ointresserat eller nyfiket granskande. Du avslutar aldrig dina meningar, sluten fastnar uppe bland molnen i ditt huvud. Sen har jag alltid den mest irriterande känsla av att du bär på något, något du vill att jag ska veta. Men du säger det aldrig och jag har sedan länge tappat orken att gissa. Så jag tänker bara dra slutsatsen att du är bög, och att du är äcklig, det tycker jag bara för att jag vill tycka det". Hon stannade för att hämta andan efter sin långa, hetsiga utläggning och riktade nu istället uppmärksamheten mot sin stump till cigarett. Själv blev jag stående tyst ett tag med min blend tafatt hängandes i mungipan och tänkte noga igenom hur jag skulle bemöta hennes utfall. det hon sagt hade träffat mig som ett knytnävsslag i magen, hon visste mer om mig än jag trodde även om hela den homosexuella slutsatsen förstås var helt fel. Att hon visste så mycket fyllde mig med hopp samtidigt som rädslan bubblade upp starkare än någonsin. Valet stod nu mellan sanning eller lögn, jag balanserade på en tråd och på ena sidan var sanningen, på andra sidan lögnen. Det var bara en fråga om tid innan jag skulle falla eller hoppa frivilligt ner på någon av dem. 
______________________________________

har inte hunnit kladda ner mer, även om det var min mening att denna berättelsen skulle fortsätta. vi får se. detta är svävande tankar fångat på papper 
/j