Du lyssnade när jag pratade endast för att kunna svara, aldrig för att höra. Därför hade du aldrig uppfattat desperationen som sjöd under min slöa blick. Jag längtade som ett litet barn dagen innan julafton, längtade efter att inte nöja mig. Jag ville inte fastna här i förorten som ett tuggat tuggummi, fastklistrat, och komma överens med tanken på att långsamt tappa färg och bli en del av den grå betongen du spottade på. Jag ville sparka bakut som varenda revolutionära tonåring. Jag ville fly från ett deltidsjobb i kassan på ICA supermarket. Någonstans fanns det mystik och äventyr för mig, kanske även för dig men det förstod inte du. Enligt dig var det "gött liv" att supa bakom bussterminalen med polarna och åka moped på ensliga skogsvägar mitt i natten. Du tyckte att IV var en utmärkt utbildning för att rasterna var långa och den förberedde dig i din framtida karriär- diskare på den lokala pizzerian. Ditt liv var en småstadsidyll och det var du nöjd med. Och fastän jag skydde dina värderingar som pesten beundrade jag dig. Beundrade dig för att du satt här och hånlog mot mig varje dag utan att brista i gråt. Beundrade att du kunde tänka på din framtid utan att falla isär, att du kunde tygla själen inom revbenens fängelse.

Ibland blundar jag extra länge bara för att höra extra bra. Eller bara för att ta in allting runt omkring mig. Nu blundade jag för att stänga ute. Stänga ute din nedlåtande, pessimistiska blick och ditt skeva grin. Jag hatade dig. Hatade din "belevade" hjärna, din trånga världsbild och ditt sätt att förminska mig till ett gruskorn i din hand. Hatade sättet du sög på cigaretten (som ett litet barn som misshandlade sitt sugrör), dina fina ögon och ditt feta, brunlockiga hår.

Samtidigt älskade jag dig ändå. Älskade dig för att du fick mig att känna mig älskad, för att vi båda var ensamma och då var vi tillsammans i den ensamheten.

Vi satt du och jag på det stora betongblock med en rutten träbänk på som vi småstadsbor kallade "tågperrongen". Runt omkring dig låg ett mönster av slemmiga spottloskor. Jag rynkade äcklat på näsan åt ditt sviniga beteende. Du iakttog min avsmak och harklade sedan högtidligt och hånfullt ihop ännu en salivklump. Jag vände huvudet åt andra hållet. Jag visste att ingenting jag sa skulle påverka dig.

--------------------------------------------------------------
med noll procent inspiration försöker jag skriva en novell i mvg- klass. lyckat? nej