hela mitt liv är uppbyggt på mina krav på mig själv. utan dem är jag förlorad. jag är en apatisk illusion av en människa. därför får jag inte lite panik när jag snart måste göra ett val där mina krav inte kan hjälpa mig, eller rättare sagt, jag vill inte att de ska det. hur gör jag ett val baserat på fakta och känslor, när känslorna tar ut varandra och tar så stor plats att faktan inte ryms? jag är självdestruktiv och full. eller tom? 

/j