små droppar kondenseras på den instängda ytan och rinner sakta mot marken, eller det är åtminstone deras avsikt. för där finns bomullstyget så lägligt och suger upp fukten, så att det sakta men säkert bildas pölformade mönster på det stickade plagget. oh, vilket mysterium, men ja- det är min rygg jag talar om. i hettan smälter jag bort och sprids över marken som en genomskinlig gegga. akta de nya skorna

LYSSNA PÅ MIG

den låten ger mig rysningar längs ryggraden. introt är helt obeskrivligt- bortom en männskas sinne att komponera något så fantastiskt.


bildkälla
/j