somliga går i trasiga skor

som en färglös, livsutsugande dimma ligger molnen på himlen och stänger in vårt jordklot i en säck.  jag ska bege mig till sjukhuset. långa, plastiga korridorer med någon slags smutsgrönaktig färg som antagligen har målats dit för att vara hemtrevlig. åh, dagen känns alltför lång. vad var det? jo, det var m som ropade. jag har inte längre tillåtelse till  min fristad

/j

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0