somliga går i trasiga skor
som en färglös, livsutsugande dimma ligger molnen på himlen och stänger in vårt jordklot i en säck. jag ska bege mig till sjukhuset. långa, plastiga korridorer med någon slags smutsgrönaktig färg som antagligen har målats dit för att vara hemtrevlig. åh, dagen känns alltför lång. vad var det? jo, det var m som ropade. jag har inte längre tillåtelse till min fristad
/j
/j
Kommentarer
Trackback