Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam

Jag vill kasta mina vapen
svärd och sköld
all den hårda fiendeskapen
var min köld

Jag har sett de torra fröna
gro till slut
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut

Mäktigt är det späda livet
mer än järn
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn

Våren gryr i vinterns trakter
där jag frös
jag vill möta livets makter
vapenlös

- jag vill möta.. - karin boye