hola

mask-e-rad. baochickawa-waow;





en kille gästerna plockade upp på vägen. han hette jason




fantastiska tildR och jag var thö bäst team hela dagen. du är underbar finiz

umgicks med julet från götet. vi hade roligt. nu behöver jag 'tankeavreagera' mig. jag tänker köra en lennart och ta det i punktform;

- jag är så vansinnigt mycket i behov utav att läsa något riktigt bra. och jag tror inte riktigt att fantasy kan mätta min hunger. nej, något fint, farligt - bra bra bra.

- tänk om jag kunde skriva en helt klockren låt. ha en blogg som bara handlar om musik, och kultur och allt annat som gör denna värld värd att leva i. vad fint

- schmääääääääää.

- kent är tillbaka i mitt liv. eller de försvann nog sldrig, tog bara en rökpaus i hörnet av mitt sinne. men herreminje, kevlarsjäl är en underbar låt.

jag kom på att jag (med yttersta allvarlighet förstås) börjat säga sho bre och typ hälsa med en sådan där handsnärt. vem sa att jag var gammalmodig! funderar även på att lägga till ett walla mannen, så att jag har nåt att välja mellan.
    idag vartä' (ni vet vartä är lika med var det. anteckna nu barn) arbetslagets dag. låter ganska meningslöst. är ganska meningslöst. men trevligt. kort sagt, tävlingar, grupper som är blandade mellan olika klasser i nian o sjuan, andraplatser, hardstyle, bmx oxh rockring. rezpekt

"we're not that fond of the expression 'insane', we prefer the phrase 'mentaly hilarious'" - family guy

kodspråk; gårdis you're the only one who gets this okay? schmäääää (obs, dialekten)
jag har dummat mig och hållt på, fast jag är ingen fjolla längre i alla fall och det är ju ett plus. sedan har jag suktat och suktat och suktat efter edward westwick. han är så galet snygg att jag vill hänga mig själv.

i skolan idag hände något kul. lennart tog upp domen mot de två killarna från hammarkullen (skolan) som hade våldtagit en tjej i ett klassrum på skoltid. vi snackade om att killar som tafsar på tjejer och kallar dem hora etc. att det har normaliserats och inte är en stor grej längre, fast det borde vara det. det roliga med detta (man måste ju se guldkanten) var att det blev ett moment av utpekning av en viss person i vår klass. han/hon (jag behåller mystiken) flydde sen med svansen mellan benen typ. eller så uppfattade jag det. och ja, vad kan jag mer säga. it made my day.

förövrigt sitter jag och tänker att så här vill jag se ut. anna aichinger är ett geni.



jag och underbaringen toris. definitivt en bild på mig från min starkaste sida

razors pain you;
rivers are damp;
acids stain you;
and drugs cause cramp;
guns aren't lawful;
Nooses give;
Gas smells awful;
you might as well live

- dorothy parker

ibland suger't. alltisammans. men det är helt klart värt att leva. förövrigt är jag glad idag. förutom kräkimpulserna jag får hundra gånger om dagen på grund av någon. jag. vill. kräkas. på. ditt. beteende.

har under tjugofyra timmars tid bland annat haft min första franskalektion och skrattat mig genom hela, sjunigt en låt jag inte gillar, gjort kakdeg och tryckt i mig (MED ANNA), lånat bra böcker, varit shoppingsugen så att det värker i mina fingrar.
however, jag ska skriva nåt vettigt kanske. hm..

jo, jag har börjat att läsa om black ascot från början. åh vilken inspiration hon var för mig, om du går längst bak på denna blogg kan du se det. att läsa är som att fastna i en värld där ingenting är allting och allting är ingenting. mode, sex, alkohol, mystik. helt fantastiskt. nu vet ju jag hela historien bakom alltihop men det gör det inte mindre underbart. jag har spenderat många nätter helt klistrad och tindrande. har du inte läst? synd för dig. verkligen

  

maud larsson

jag vet att jag har drabbats av uppdateringsmani, men jag kom in på en underbar sida genom en blogg, där folk skriver de mest fina saker. här till exempel;

"i hela mitt liv har jag väntat på livet, jag har drömt om att ha en riktig dröm" - kristian anttila (of cörrse)

du
du
du
och..

ibland är att lyssna på musik som att vinna på lotteri. (ursäkta min skeva staving i inlägget under- jag har nada ork att fixa tillre)

hm. ja igår. nada donuts, dock very mumsigt cheese balls. helt stenseriöst förstår jag inte varför ostbågar finns när det finns något så mycket godare. bara en tanke. sedan var vi ett pretty big gang som såg på film hos simon, frdag den trettonde typ, ganska förutsägbar (okej, jag skrek en gång, det gjorde jag) men okej. det var trevligt o mysig osv. sedan spelade vi också seal hunters. man skulle kunna beskriva dagen i tre stadier så att säga;

- niklas och simon berättar passionerat om sealhunters
- vi går hem till simon och spelar sealhunters
- vi dissar sealhunters och ser på film istället

kul kväll, även om jag blev lite orolig för min kära vän- som nog vet vem hon är. HÖR AV DIG. jaha. något mer intressant kanske jag skriver ikväll.

och juste "läsare :D" - hm, jag ska tänka på det. KANSKE kanske..

efter viva la vida så blev ju coldplay något av ett fenomen och helt överspelat överallt, men de killarna är något extra det är de allt, och jag tycker man borde minnas de här fina låtarna; (och nu tänker jag lägga in en spotifylänk okej?)

coldplay

ha en fin dag, för det tänker jag ha. donuts, wie

"...Men förstod hon inte? Han var tvungen att vara isolerad, helt vattentät. För här i staden var man en ballong, vek man från sin spelade froll en sekund för att faktiskt vara någon man ville vara, ja då sprack hela skiten. En trasig ballong går inte att laga och det var ju inte som att de andra ballongerna skulle låta den lilla blottade pojken med sin trasiga ballong vara. Nej, de skulle omringa honom, kväva honom i allt regnbågsfärgat gummi.
  Så han var tvungen att stå där  och le åt hennes frustration när han inombords grät floder. Han önskade, önskade så starkt att han kunde falla hulkande in i hennes famn och be om ursäkt, samt framförallt berätta hur slutgiltigt han skulle frysa till döds och brinna upp om hon inte fanns. Istället höll han fast vid sin ballong, han ville ju inte falla. Men varför kändes det då som om han trillade djupare än någonsin när hon vände sig om och störtade iväg med orden 'aldrig mer'? Såret hon hade bränt upp blödde intensivt, men det varma blodet kändes som is i ådrorna. Så gick hon efter att hon för hundrade gången rivit upp det infekterade såret som vägrade läka.."

now my feet won't touch the ground

..och så var det. dag dag dag

ett litet ps. att gå omkring med väskan på inomhus i skolan känns som något som inte är riktigt okej. bara en tanke. inte för att det är viktigt om du nu skulle gilla en person som gör det. ds

låt låt låt, tjolahopp jag lyssnar och skriver.

har ätit pannkakor, skrattat och ätit sitting bull paketglass på en grön gräsmatta med simon, niklas och johanna idag. nu lyssnar jag på chicago (acoustic version) - Sufjan Stevens. tänker på hur jag ska ta mig genom skolåret och inte på det sättet att jag plågas och tänker "döööööööh, hur ska jag ta mig genom det här" jag menar, vilken taktik är bäst? jag är en planerare, varenda molekyl av mig, eller nej inte planerare, jag är en drömmande slarvpetter men jag tänker alldeles för mycket för mitt (och andras) bästa. så jag har liksom en lista (in thö skalle) på vad jag vill uppnå i höst. ja. ehe, spännandäää?
-nej.

har skrivit en novell för ett tag sedan som jag hatade då men nu diggar ganska okej. tänkte kanske lägga ut den sedan. maybe, kanske, peut- être.

.. jag vill skriva allt. allt vill jag skriva. det är så vansinnigt frustrerande