en bris formade sig kring henne och förde med sig en doft. hon kände igen den så väl från tidigare, doften av förtvivlan

den dagen då jag smått illamående av förväntan stiger upp på morgonen, får i mig ett glas vatten till frukost och går igenom min packning för tusende gången. då jag väcker min mor, och vi åker genom den sömntunga orten mot en stor hall som luktar spänning och förväntan och där står resten av min familj och kramar mig extra hårt. då jag och A går igenom metalldetektorn och jag trycker i mig en banan på flygplatsen. det tillfället då vi går på planet klockan sju på morgonen och småstudsande av förväntan och hopp, flyger mot någonstans där vi aldrig förut har varit. känslan av att vi faktiskt är där vi drömde om att vara för så länge sedan. det kallar jag dröm



/j


Kommentarer
Postat av: A

perfekt!

2009-05-10 @ 18:06:46
Postat av: viktoria

doften av förtvivlan, den känner jag alltför väl... för övrigt, underbart skrivet. och det är inte för att jag inte har något liv som jag sitter och sträckläser din blogg, nejnej... :) gött mos!

2009-05-12 @ 20:41:41
URL: http://forhoppningsvis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0