hola

ibland blundar jag extra länge bara för att höra extra bra. eller bara höra allting runt omkring mig.

/j

FÖR-LÅT. hade en ruskigt trevlig kväll igår och förfärades över hur alla är så extremt kreativa. Tack V, det var sannerligen underbart. jag har en ny besatthet. För några dagar sen såg jag en pojke med ögon som var brunare än brunast och perfekt formade läppar, och nu är det allt jag ser framför mig. ett stort mysterie alltihop, men jag ska finna lösningen.

my best friend
musik man vill hoppa genom gryningen med

/j

jag är inne på andra rundan av Gunnar Ardelius mästervärk. Jag är inne på miljonte rundan på den lilla löparbanan av tankar som grusat sig fram emot min vilja. Det finns ett ord som jag har fått dille på. Jag har kommit fram till att det är otroligt vackert, och jag kan inte släppa det hur tankarna. tusentals

creature fear - något av det vackraste jag vet, om gud var en musiker


bildkälla .- rökning och drunkning. underbara liv
/j

varenda lem i min kropp dunkar och värker. jag är helt avslagen psykiskt också, sitter här och stirrar på den randiga tapeten. jag drömmer om en händelse som kommer att äga rum inom en snar framtid. min resa till Franska rivieran där gatorna är trånga och stränderna är långa. där alla pratar helt underbart vackert, men oförståeligt. där alla husen byggs på varandra och där solen lyser som en glödlampa. där tänker jag vandra i min blommiga shortsdress och min ketchupröda magtröja, och där ska jag ta mig tusan finna min själsfrände. en osäker pojke med randig tröja och mörka ögon. jag håller för fullt på med min muta till gud så att hon ser till att göra något åt saken.

här bjuds det på en låt som radion snart har- eller redan har spelat sönder. jag har som regel att jag inte gillar musiken som spelas där och därför inte lyssnar, men detta slank igenom. nu klamrar den sig fast i bakhuvudet och jag kan inte bli av med den. för vem gillar inte en sann  kärlekshistioria

/j

jag har ett nytt projekt. En blogg som är en historia. Varje dag kommer ett nytt improviserat kapitel, de är korta och enkla. tillsammans bildar dem historien om de två. här kan du titta på den

/j

åh, jag sitter åter i min älskade svarta snurrstol. jag ser ut som putte i blåbärsskogen i den för den begraver mig, då den är gjord för någon i tre gånger min storlek. jag är helt utmattad av att sitta still och jag förstår inte riktigt hur det gick till, men jag kan inte koppla av, onej för jag har viktigt arbete att sätta i gång med nu. för sådan är jag, en uppskjutare



/j

nu reser jag i helgen till en naturnära plats, och som jag saknat det. jag får träffa några av mina favoritmänniskor på jorden, himla bra. jag ska få inreda ett rum därborta också, ett rum som kommer vara alldeles mitt eget- så jag ska fylla det med suddiga tidningsbilder och röda ljusslingor. en låt till farväl och en bild.

♥  nostalgi



/j

vackert







bildkälla
/j

"Du är bög" spottade hon ur sig "fikus, gay, HO-MO-SEX-U-ELL. Du är äcklig" Jag kan inte vara bög tänkte jag, även om jag nu hade lust att säga att jag var det bara för att få tyst på henne, få henne att sluta använda det som ett skällsord. "Varför är jag äcklig?" frågade jag istället och la i huvudet till "min älskade underbara Eli för dig vill jag vara allt- allt annat än äcklig". "Jo, du ser inte på mig som alla andra gör, inte sådär ointresserat eller nyfiket granskande. Du avslutar aldrig dina meningar, sluten fastnar uppe bland molnen i ditt huvud. Sen har jag alltid den mest irriterande känsla av att du bär på något, något du vill att jag ska veta. Men du säger det aldrig och jag har sedan länge tappat orken att gissa. Så jag tänker bara dra slutsatsen att du är bög, och att du är äcklig, det tycker jag bara för att jag vill tycka det". Hon stannade för att hämta andan efter sin långa, hetsiga utläggning och riktade nu istället uppmärksamheten mot sin stump till cigarett. Själv blev jag stående tyst ett tag med min blend tafatt hängandes i mungipan och tänkte noga igenom hur jag skulle bemöta hennes utfall. det hon sagt hade träffat mig som ett knytnävsslag i magen, hon visste mer om mig än jag trodde även om hela den homosexuella slutsatsen förstås var helt fel. Att hon visste så mycket fyllde mig med hopp samtidigt som rädslan bubblade upp starkare än någonsin. Valet stod nu mellan sanning eller lögn, jag balanserade på en tråd och på ena sidan var sanningen, på andra sidan lögnen. Det var bara en fråga om tid innan jag skulle falla eller hoppa frivilligt ner på någon av dem. 
______________________________________

har inte hunnit kladda ner mer, även om det var min mening att denna berättelsen skulle fortsätta. vi får se. detta är svävande tankar fångat på papper 
/j  

"det är ingen nedförsbacke, det är ett stup" hör jag någon ropa panikslaget efter mig. men jag är trogen, vägen jag valt är vägen jag tar. nu råkade det bara händelsevis vara så att jag valde min undergång. som alltid annars.

jag styr min kos mot annas residens nu. vi ska äta grillat och titta på bratz, och jag får för stunden glömma allt som inte är som det borde vara


bildkälla
/j

"Du är som Titanic", rasade hon emot honom, "dömd att sjunka djupt och ta all din skit med dig. och jag, jag är som orkestern på skeppet som in i det sista kämpade för att hålla modet uppe medan jag gick mot en säker död"

sällskap, glädje, min kväll är räddad.
moto boy - välj låten a room without you när du kommer in. underbar


/j

"det finns en teori. en teori som säger att universum är oändligt och då också tiden, och om tiden är oändlig så är också allt som nåfonsin kommer att hända oundvikligt"

jag var på fantastisk teater idag. jag fick sitta i två hela timmar och drömma mig bort och trånande vila blicken på pjäsens stjärna, den mest begåvade och vackraste pojken i hela Mölnlycke. undra om han ens är härifrån. min erfarenhet säger mig- icke troligt.

jag lyssnar på moto boy och ryser. innan charlotte saboterar och han går upp i en lång falsett. det ögonblicket. sådant gör mitt liv. imorgon kommer en novell jag kludrade ihop igår.
/j

himlen var till hälften blå som stället där stilla havet är som allra djupast, och till hälften mörk som mitt sinne den dagen. att du ville mig väl, för i helvete- politiker ljuger bättre än så.

/j

gårdagen var en så surrealistisk dag. jag vet inte riktigt om jag var närvarande i mig själv, samtidigt som att jag är helt säker på att jag var det, för det finns mycket i gårdagen som jag har en känsla av att jag kommer minnas förevigt. det jag hatar med minnet ibland är att de ögonblick man så förtvivlat vill- och lovar sig själv att minnas föralltid sållar det bort ibland, men saker man önskar att man aldrig upplevt från första början klistrar sig fast framför ögonen som ett par extra ögonlock för att alltid stanna.

A, mind is a razorblade

Jose Gonzalez

/j

det gör ont i varenda liten cell när jag läser. men allt som får mig att känna en stark känsla längre är något som är viktigt, så viktigt

A - du som ser det, läs det. som alltid annars på mitt mekaniska sätt hävdar jag- du kommer inte att ångra dig

/j

ikväll blir det sammankomst, godsaker och förhoppningsvis mycket skratt.


all the fish in the sea are stupid sluts anyway

/j

jag öppnade en låda i mitt rum. jag skulle leta efter något obetydligt, ointressant. jag hittade en hjärtformad ask som luktade av syrlig parfym, innehållande hjärtformade, mintgröna brevpapper med matchande kuvert. så jag har börjat skriva brev. ett brev varje kväll till någon som jag kallar dig. motsvarande andra människors dagbok, men jag är inte andra människor. jag är jag. och varje kväll tills mina pappershjärtan tar slut kommer jag att ligga och känna doften av gammal parfym och kornigt papper

/j

jag, ja..  jag knäppte med kameran här är resultatet

/j

"Hon frågar ibland vad han tänker på. En gång svarade han att han tänkte på att göra slut, att han funderade över om de verkligen var gjorda för varandra, han ville vara för sig själv. Egentligen tänkte han på något helt annat, något om hur han skulle kunna skriva en formel för lösningen av Rubiks kub. Hon grät hela dagen och han njöt av hennes otröstlighet, hur hon kilade sig fast, bankade på honom och sa att han aldrig fick säga så igen"

- jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket- Gunnar Ardelius. Den boken är värd vartenda ord.

de senaste jordsnurren har det varit regn och så sol. regn och så sol. en meteorologisk berg- och dalbana, lite som mitt humör. gud har överträffat sig själv

/j

AJ, det värker i det klotformade föremålet som sitter längst upp på kroppen, de säger att det ska vara någon form av "intelligens" som kommer där ifrån, men jag vet inte.. för vem för tusan gubbar får huvudvärk innanför kinden? just nu leker jag jage med mig själv, jag har ingen tid till någonting men jag gör ingenting. hm.

see the world

/j

jag fruktar för mitt hjärtas överlevnad då det har satts i brand av den underbara bok som jag citerat nedanför. ty hur lyckas man komponera något så fantastiskt med bokstäver, de bokstäver som folk dagligen sitter och missbrukar i form av "bby" eller "puwss". de övergår mitt förstånd. fast vad hjärtat anbelangar är det nog lika bra att de brinner upp. från och med nu är det magkänslan som ska ta mig genom det här.

/j

"det är hennes metod, tänker han, att lägga ner en massa energi på en liten detalj och låta det onkontrollerade fortsätta vara okontrollerbart"

- jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket, Gunnar Ardelius

/j

only hope
det är något magiskt med låten. filmen den hör till är också helt underbar


bildkälla

/j

åh, jag har en vän som, ja hon har allt jag önskar ha. alltihop. inte utséendet då, hon är väldigt vacker förstå mig inte fel- men jag vill ju faktiskt inte byta bort mig själv, hur missnöjd jag än må vara med det som är mitt. jag tänker inte gå in på det i smått, för det som jag menar till att bli mystiskt blir alltid alltför uppenbart och jag har insett att det är en förskräckligt dålig idé att öppet beskriva allt jag hatar med mig själv, för då kanske andra ser det klarare också.. men för att återgå till det väsentliga, min vän. ja, det hon har, det jag så förtvivlat avundas henne, det är en axel att luta sig mot. en hand att hålla för att få mod, en extra tröja att kura in sig i när hon fryser, en famn att söka tröst i. men hon förtjänar det så högt, så det är inget hat jag håller inom mig, varje gång jag ser dem blir jag lycklig själv. och olycklig. en slags bitterljuv känsla som inte går att  beskriva på ett bra sätt. jag har de båda känslorna, men samtidigt stöter de bort varandra som två positiva sidor på en magnet. det är extremt..  ..irriterande.

jag må vara helt delad i tu, antagligen har jag någon slags personlighetsstörning, men det finns inte en del av mig som inte unnar henne detta, min vän alltså. det hon har hittat är något som jag faktiskt inte trodde existerade. det som endast finns i filmernas värld. njut min sköna, för du är lyckligt och unikt lottad. (jag glömde nämna att om man sen adderar mölnlycke till beräkningarna är chansen för att finna något sådant faktiskt lika med noll)

ikväll, då ska ni få den mest blödiga och vackraste sång någonsin. den är verkligen inte en sådan jag brukar falla för, men just denna har fångat mig så fullständigt. au revoir, plikten kallar
/j