"det är ingen nedförsbacke, det är ett stup" hör jag någon ropa panikslaget efter mig. men jag är trogen, vägen jag valt är vägen jag tar. nu råkade det bara händelsevis vara så att jag valde min undergång. som alltid annars.

jag styr min kos mot annas residens nu. vi ska äta grillat och titta på bratz, och jag får för stunden glömma allt som inte är som det borde vara


bildkälla
/j